Svensk ordbok 2009, webbversion
[graŋto´r]
substantiv,
plur. ~s, n-genus
●stor (ofta flerårig) rundresa i bildningssyfte
vanligen runt en stor del av Europa och med betoning på det klassiska arvet; särsk. på 1500-, 1600- och 1700-talet
mest histor.geogr.pedag.Rom ingick alltid i en grand tour, den bildningsresa som avslutade många unga adelsmäns utbildning○äv. om moderna varianterryggsäcksfolkets grand tour innehåller alltid ett stopp i Australiensedan trol. 1700-taletav eng. grand tour med samma betydelse; av fra. grand tour ’stor resa’