Svensk ordbok 2009, webbversion

grand tour [graŋto´r] substantiv, plur. ~s, n-genus ●stor (ofta fler­årig) rund­resa i bildningssyfte vanligen runt en stor del av Europa och med betoning på det klassiska arvet; särsk. på 1500-, 1600- och 1700-talet mest histor.geogr.pedag.Rom in­gick all­tid i en grand tour, den bildnings­resa som av­slutade många unga adels­mäns ut­bildning○äv. om moderna varianterryggsäcksfolkets grand tour inne­håller all­tid ett stopp i Australiensedan trol. 1700-taletav eng. grand tour med samma betydelse; av fra. grand tour ’stor resa’